barn eller nåt

Helg, igen. Ytterligare en skolvecka som gått sinnessjukt fort. De långa pluggdagarna får alla dagar att tyckas smälta ihop. Har ingen koll på vad jag gjort när eller vad som hände för en vecka sedan eller denna vecka.

Hade en rätt bra föreläsning här om dan(var det igår?) om barns delaktighet. Intressant. Roligast av allt var ett litet blogginlägg som föreläsaren tagit med i sin powerpoint. Har sökt efter just detta blogginlägg men inte lyckats få tag i det. Hur som haver, den här mannen som skriver den där bloggen uttrycker sin ilska mot barn. Barn som negativ externarlitet. Hahaha. Och jag skojar inte, han är arg. På riktigt. Pratar om barn som en grupp i samhället som vi minsann skulle kunna klara oss ganska bra utan. Barn är problem. Finns det egentligen något värre än barn? Inte enligt denna man som klagar på barn borde portas från vissa ställen, exempelvis, teatrar, museum etc. Det tar inte slut där. Han klagar även på barn som reser. Barn på flygplan hyser han ett särskilt agg mot och menar att det borde finnas barnfria avdelningar på flygplan dit barn inte får tillräde. Vidare för han ett seriöst resonemang över hur idiotisk det är att vuxenbiljetter är dyrare än barnbiljetter inte bara när det gäller flyg utan även i lokaltrafiken. Enligt denna man bör barn få betala mer för att ånjuta att åka tillsammans med andra eftersom de är, otveklöst, jävligt irriterande, små, skrikande varelser.

Hahaha. Seriöst. Undrar just vad som hände med honom när han var liten.

Barn. Känns som om det är ungefär det ända vi pratat om det senaste veckorna i skolan. Det är intressant.. men det är så mycket med att utreda barn som far illa som får det att göra ont i mej.
Barns Behov I Centrum säger vi...... men efter gårdagens föreläsning om barns delaktighet börjar jag fundera på om denna princip verkligen levs upp till i praktiken. Barn har väldigt begränsade tillgångar till rättsliga insatser och väl inne i rättsliga processer(oftast ledda av deras föräldrar) har de svåra att göra sina röster hörda. Barns utsagor och berättelser om sina upplevelser ifrågasätts. Varför? Jo eftersom barn, minsann, inte vet sitt eget bästa. Det är ju vi vuxna som vet deras bästa. Eller?

En annan sak som vår föreläsare tog upp var det faktum att barn är en av de grupper i samhället som det är legitimt att kränka. När hon sa det här rynkade jag lite på näsan..... ojoj, ta inte i så du spricker nu, tänkte jag. Hon förde sedan en väldigt gripande debatt om vad hon grundade detta på. Sättet vi talar till barn på.....som om de inte riktigt förstår sej på världen. Sätt som vi aldrig skulle tilltala en vuxen på. Vidare berättade hon om en situation som hennes son varit med om på skolan. Han hade suttit med mössa i klassrummet varpå lärarinnan kommit fram och ryckt den av honom... samt luggat honom. Lite hetsigt kanske. Några av de i min klass som satt med mössa reagerade.. jag också.
Hur skulle de se ut om en föreläsare gick och ryckte av oss mössorna... det skulle förmodligen göra oss rätt upprörda. Men det händer ju inte. Att studenter på universitetet sitter med mössa på föreläsningar är inget som någon höjer på ögonbrynet inför. Vi är ju vuxna, vi får ju uttrycka oss hur vi vill. Men barnen då? Näe. Barn har vi rätt att disciplinera. Barn har vi rätt att kränka.
Alltså herregud. Hade någon föreläsare dragit mössan av någon av mina studiekamrater hade det ju blivit ett jävla liv.
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här... förrutom att jag tycker synd om barn som lever i en värld där deras upplevelser inte riktigt räknas.

Ja.. eller nåt.
Inte fan vet jag. Jag har druckit vin. Är la lite lyset.