"bli inte kär i mej"

Har lyckats med att göra mej själv ledsen. Ett av de få saker som jag faktiskt lyckats rätt bra med på den senaste tiden. Stackars mej. Hugga.

Tänker på det här med känslor. Och hur rädd jag är för dem.... och, när det väl kommer till kritan så kanske det inte är så svårt att fatta varför.
Så länge jag kan minnas har jag varit den där tjejen som aldrig varit riktigt seriöst.. och som man aldrig tar riktigt seriöst. Siffrorna talar sitt tydliga språk;
Jag är 27 år och har inte haft ett enda seriöst förhållande. 27 ÅR!
Förr var det ingen självklarhet för mej att det skulle vara så... att jag skulle vara den där tjejen som man kan umgås med.. kanske ligga runt lite med men inte utveckla några speciella känslor för.
Men nu känns det som att det är det enda jag är.
En kille som jag "umgicks" med för ett tag sedan sa till mej;
"Bli inte kär i mej bara"
Det låter ju helt sjukt... men jag har verkligen tagit åt mej av det.. och gjort just det till en del av mej.
Diana. Tjejen som man inte vill ska vara kär i en.

Satt och tänkte på Lars och blev så himla ledsen när det slog mej att det jag mest av allt vill säga till honom är;
"Du behöver inte oroa dej. Jag tänker inte bli kär i dej"
Det förstår väl jag att du inte vill att jag ska bli kär i dej... oroa dej inte...
Det är som om jag måste ursäkta mina egna känslor... ursäkta att jag ens finns och känner.

27 år och oälskad.
27 år och ingen har någonsin velat vara min.
Är det konstigt att man börjar tvivla.?