insikt

Skrev just ett sms till Malin där jag förklarade att jag inte hade någon ork till att ses idag.
Eftersom jag bara går omkring och är obeskrivligt ledsen hela tiden. Gråter. Tänker. Gråter. Kan inte sova.
Alltför ofta när jag är ledsen förstår jag inte varför. Jag bara tänker att det förmodligen har att göra med att jag annars går omkring och har sådan fullständig kontroll över allt som jag känner och tänker.
Men så nyss, när jag skrev det där smset till Malin så slog det mej varför.
Jag är ledsen för att jag än går omkring och tycker så fasligt lågt om mej själv.
Det är inte vad andra människor tycker eller säger som spelar roll, även fast det är det som ofta kommer till uttryck.
Kärnan i det hela är att det är jag själv som inte tycker att jag duger något till. Att jag ser mej själv som liten, obetydlig och ovärdig.

Det gör så jävla ont..... att veta att jag fortfarande tänker som jag gör över mej själv. Att det inte förändrats trots att jag tycker att jag förändrats.
Det kommer alltid finnas med. Har jag insett. Jag kommer aldrig vara god nog för mej och därmed kommer jag även diskvalificera mej från att vara god nog för någon annan.

Fan.