epic failure

Jag börjar misstänka att någon kastat en förbannelse över mej.
Vad kan det annars vara som gör mej så obotligt talanglös.?
NU ska ni får höra.
Idag bestämde jag mej för att vara duktig och laga mat, eftersom det ibland, emellanåt, kan vara bra att få i sej mat. Ja.
Köttfärssås och spagetti. Himla sugen har jag varit på det ett bra tag nu. Aldrig gjort det förr men någon gång måste ju bli den första.
När jag väl är klar är jag så stolt över mej själv att jag nästan inte vet var jag ska ta vägen. Vill att alla ska komma och titta på min köttfärssås och säga; "det var då mej en fin köttfärssås det".
Jag lastar upp en ordentlig portion och traskar ut i vardagsrummet för att äta och se på lite "hela sverige bakar". Det är nu hela köttfärshistorien går från succé till ett under av talanglöshet.
Kommer med tallriken i vänstra handen och telefonen i högra. Ska lite snabbt lägga ner telefonen på bordet råkar kanske hålla tallriken i en lite halvdålig vinkling..... och så SCHLOFFS. Hela portionen med köttfärsås glider av tallriken och ner på min vita soffa.
NEEEEEEEEEEEEJ! Tänker jag.. och står helt förfärad i säkert en halv minut och bara stirrar på röran innan jag snabbt som attan ställer ifrån mej tallriken och skrapar av soffan på mat... vilket leder till att maten istället hamnar på min matta(smart tänkt där Diana).
Sen springer jag, som om jag haft eld i baken, in i köket hämtar diskmedel trasa och vatten. Ut igen och börjar gnugga på som en idiot. Det hjälper föga.
Panik. Jag kan inte det här!!! Hur gör man!!??
RING EN VÄN, RING EN VÄN!
Ringer mamma och förklarar den, inte alltför trevliga, situationen med min nu köttfärssåsfärgade soffa.
"FIL", säger mamma, "fast det har du säkert inte?"
Jag har fil! Gammal visserligen men fil som fil. Springer och hämtar och häller över soffan.
"Du borde kanske ta av klädseln först"
..... självklart. Vad är det med hjärnan när man får panik egentligen, varför envisas den med att sluta fungera.
Knölar av den filinsmorda klädseln och kånkar ut till badrummet.
Vad gör jag nu?
"Gnugga in filen ordentligt. Så kan du gnugga in lite tvättmedel sen också, men ät först".
Jag gnuggar som om det vore det sista jag skulle göra här i livet. Mamma lägger på och jag känner mej med ens lite lugnare.
Värmer på en ny portion köttfärssås.. efter incidenten känns det dock inte riktigt lika gott längre.
Får sms av mamma.
"Ta salt också".
SALT. Jag har salt! Rusar upp och hämtar saltet. Använder upp ungefär nästan hela förpackningen. I annat fall skulle jag säga slöseri men just nu känns det som att det vore dumt att snåla.
Saltat och klart. Sätter mej för att äta, den nu rätt motbjudande portionen köttfärssås. Går segt.
Slänger bort den och gör en matlåda med det som blivit över... vetifan när jag ska våga mej på att äta det, någonsin igen.
Sätter mej, nedanför soffan och börjar ta tag i alla matrester som gömt sej i min matta(har en sån där med lång lugg). Önskar att syrran kunde teleportera hit sin lilla franska bulldog så jag kunde få en ordenlig mattsanering. Det är tamejfan köttfärssås och spagetti överallt!
Går en sväng till soffklädseln i badkaret och skyfflar(ja skyfflar) bort saltet för att gnugga in ytterligare fil och tvättmedel.
Det luktar gammal lortig hund.

Från stolthet till totalt jävla epic failure på 2 minuter.
Det måste vara nytt rekord.